Vill så gärna .

Vill så gärna skriva av mig om en sak.. en stor sak. Men tror inte det går. Vet inte alltid vad det är för människor som läser här, å de är väl egentligen kanske meningen med. Men hade vart så skönt att få skriva ner sina tankar och meningar för stunden. Hur man känner vid vissa tidpunkter. Hur man kan känna så olika på bara några minuter. Hur mitt humör går från topp till botten på en halv sekund. Hur fruktansvärt trött jag är i hela huvudet på för och nackdelar.Hur jag vill att någon bara säger till mig hur jag ska göra.

Och tror allt hänger ihop med detta:
Denna veckan har jag inte orkat någonting.. absolut ingenting--ingen tvätt,ingen städning. Okej då ..lite matlagning å så klart haft hand om barnen. Men blir så rädd när jag inte orkar..jag känner mig så dålig på alla sätt och vis. Jag har varit väldigt nere. Det är så jädra tråkigt när det blir så, orkar inte träffa folk, orkar knappt åka bort till affären. Kommer på mig själv flera gånger att jag leker med barnen men med tankarna på något helt annat. Jag vill ge mina barn uppmärksamheten, kärleken, trösten..ja allt som nu föräldraskap innebär.. Men ibland orkar jag inte. Nu har det varit så. Jag har tappat förståndet känns det som. Tar ut allt på Andreas. Vi bråkar pga av mig.. hur jag är och hur elak jag kan bli mot honom. Jag har för mycket tankar och funderingar att jag inte orkar vara mig själv. Jag orkar knappt ta hand om mig själv. Sitter här med gråten i halsen och vet inte vart detta ska sluta. Kommer jag orka mig upp?kommer allt ljusna för mig? Eller beror allt detta jag känner pga att jag inte kan, eller vågat bestämma mig, för vad jag kan och inte kan eller kommer kunna klara av.