igår och idag!!

Dagen igår var väl så där. Vet inte vad jag ska skriva, men jag är inte glad åt någonting längre. Jag var arg på Andreas istort sätt hela eftermiddagen..varför det vet jag inte(eller jo lite av allt som hände förra veckan). Jag var ute med barnen i lekparken i nästan 2 timmar igår kväll för att rensa tankarna!
När jag kom in fick jag stänga in mig i sovrummet och jag grät i nån timma. Klarde inte av läggningen med barnen då jag inte hade nåt tålamod alls.Andreas tog läggningen och jag gick och la mig för kvällen kl 19.30. Så här sitter jag efter att ha varit vaken sen kl 5 ungefär. legat och grubblat i sängen, å insåg att jag lika väl kunde gå upp och skriva av mig lite!

Andreas var sjuk igår med feber och förkylning å ska nog vara hemma idag oxå. Jag har valt att ha Elliot hemma från dagmamman idag så jag å barnen ska gå på Öppnaförskolan på förmiddagen. Senare i eftermiddag ska jag på någon form av utbildning på jobbet(Så några timmar betalt).Det är väl dagens händelser!

Något jag kom fram till igår och i natt när jag legat vaken är att jag mesta dels är ledsen, ingen ork med barnen och då heller inget tålamod till dem. Och nu med flytten, jag skulle vara glad över flytt och att vi har landat istort sätt men jag käner ingen glädje. Jag är bara så otroligt nere! Jag kände liknande för ett tag sedan under rättså många veckor(då vi var tvungna att komma fram till hur vi skulle göra,vi var tvungana och ta ett beslut). Men allt har bara blivit värre. Tänkt på det länge nu men inte tagit tummen ur..ska nog ta kontakt med en psykolog igen,tror att det är dax nu igen.

För att jag inte orkat lägga tid på psykolog nu på senare år är för att jag hade en psykolog på Bup när jag var i tonåren-som jag faktiskt tyckte var väldigt bra. Sen när jag var 18 var jag tvungen att byta till vuxenpsykolog. Å provade men tyckte det var så jobbigt att börja rota alldeles nere från början igen, de som den förra redan visste minsta detalj av . Slutade där, men var hos en psykolog på mvc efter jag fött Elliot. Men vissa känner man bara inte för. Så nu efter många om och men, så ska jag nog ta å ringa idag. Orkar inte må pyton hela tiden och inte orka eller kunna äns glädjas åt mina barn längre.! Jag är helt klart i nån form av depression--å de känns piss, som vanligt!