fredag 19 november 2010

Hej..

Jag skriver främst på min blogg för att skriva av mig lite. Har under mina tonår alltid skrivit dagbok... men rinner ju oftast ur sanden ju äldre man blir. Sedan när jag började blogga har man tagit upp och skrivit om allt(ja nästan allt) man känner och tänker på. Det är skönt att kunna skriva av sig, när man kanske inte alltid har någon att prata med just då.!!

De senaste dagarna och veckorna har vart hur jobbiga som helst, var ett bra tag sen jag mått så dåligt.Jag är nog expert på att få mitt ansikte att se ut som vanligt och vill allra helst inte visa hur vissen och vilsen jag egentligen är.

Jag får väl skylla på åldern att jag fortfarnde mår som jag gör.. känner mig som värsta tonårstjejen med alla sina problem. Förhoppningsvis försvinner problemen ju äldre jag blir. Man kan ju alltid hoppas eller hur...

Denna veckan har jag tagit en jätte beslut, som jag fortfarande inte kan skriva om här. Men hoppas och tror att jag kommer må såå mycket bättre och att det här är vad jag behöver just nu.

Tack för att ni lyssnar!

4 kommentarer:

  1. Tänker på dig gumman och hoppas att allt blir som du tänkt dig i slut ändan... Finns här om du vill prata, ställer upp när helst jag kan, hoppas du vet det... Många styrkekramar till dig

    SvaraRadera
  2. Hihi, jag vet precis hur du känner. Jag är också en jäkla känslomänniska och vissa dagar går jag bara och ältar och analyserar och känner mig som en tonåring. Och jag är 30!! :D

    Hoppas, som jag skrivit innan, att det blir bra för dig med ditt beslut. Ibland behöver man komma till insikt och sätta ner foten innan man gräver ner sig alldeles för djupt.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Suss: Tack så mycket för att du tagit plats i mitt liv:)Hoppas också det kommer bli bra. Tack för att du lyssnar.kram

    SvaraRadera
  4. Linda: aa jag fattar inte varför man ska tänka så jädra mycket..kanske skulle läsa min bok i hyllan som jag haft ett tag ''För tänkande kvinnor''..Åse om man kanske kan lösa att på nåt sett:)
    Tror inte åldern kommer spela någon roll... Hoppas ju at nån gång i livet att det är någon period då man kan lösa allt med sig själv..när man själv mogen för att.Tack så mycket!kram

    SvaraRadera