Börjar känna av att jag är lite mera känslig nu mera:) är väl antagligen graviditeten! Något mycket pinsamt som jag måste berätta om var igår eftermiddag när jag hade psykologilektion ensam med min lärare(de andra är på praktik), i slutet av lektionen gick vi igenom vad jag skulle läsa på tills nästa gång å då var det ett kapitel som jag fasat över en längre tid pga en bild. En bild på barn på ett barnhem (en mycket hemsk bild) å denna har jag undvikit att slå upp nu i ca 3 veckors tid. Sen slår läraren upp sidan å kapitlet om behov å jag berättar att jag inte tål bilden å sen bara stortjuter jag, å kan inte sluta!!! Mycket ,mycket pinsamt men fick förklara i mellan tårarna att de var gravhormonerna:) Men att jag verkligen inte fixade bilden för att jag verkligen inte förstår hur man har kunnat eller kan behandla människor å små barn så. Ser även så klart min egna son på bilden å i de mesta andra som är hemskt. Som misshandlade eller utnyttjade barn. Det är nåt hemskt, jag far illa av sånt här i vanliga fall men nu är det extremt, blir tårögd av att bara skriva det här!
Måste även tillägga att jag är nåt fruktansvärt rädd och orolig över att min egna son skulle vara utnyttjad på något sätt, där är jag nog så hemsk att jag tänker tanken varje gång jag lämnar honom hos någon eller ser någon äns titta på honom.Jag vill inte vara så hemsk å tro sådant om folk men kan inte rå för det... jag tänker:tänk om, hur kan jag veta å hur får jag veta?.. Å ja de är hemskt att sätta alla män å gubbar på samma bänk, men som sagt kan verkligen inte rå för det.!Så otroligt rädd för att någon ska göra min MIN Elliot illa! Är det nån mer som har dessa tankar eller känslor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar